Jag sa alltid att jag inte skulle bli en sån där mamma som klär min dotter i rosa och min son i blått. Jag skulle inte dalta och fjolla mig med bäbis språk. Skulle heller inte "bara" prata om mitt barn och dess framgångar och utveckling.. eller knäppa tre tusen bilder om dagen på mitt barn och lägga ut på instagram med texter som "jag älskar dig för evigt", "du är det ffinaste som finns"

Men tji fick jag. Jag gör allt det där. Hundra gånger om dagen. Jag skryter och är helt galen i mitt barn. Hon är det ända jag är stolt över i mitt liv. När jag tänker på mitt liv så finns bara Freja i mina tankar. Hur har jag kunna varit utan henne hela mitt vuxna liv? Nu skulle jag aldrig kunna tänka mig mitt liv utan henne. Hon gör mig hel. Hon är luften jag andas och för henne kommer jag göra allt. Huvudsaken hon är lycklig så är jag lycklig. Jag kommer bända mig ut och in för att göra henne till en fantastisk kvinna en dag. Nu är hon ett fantastiskt barn. Som jag åter igen är så oerhört stolt över!

Men jag får inte glömma Fredrik, Frejas pappa. Utan honom hade jag aldrig fått vårt fina barn. Hon var den som saknades i vår lilla familj. Fredrik är en underbar pappa, till både Tindra och Freja. Jag är överlycklig över att jag hittade honom, han är den finaste personen som finns och jag kommet aldrig kunna tacka honom tillräckligt mycket för vår fina dotter.

Jag älskar er Fredrik, Tindra och Freja. Ni är underbara <3