I tisdagsnatt vaknade Freja vid 12 tiden på och var helt hysterisk så jag gjorde mat i vanlig ordning men hon vägrade äta, bara skrek och skrek. Både jag och Fredrik försökte trösta och lugna henne utan några som helst framsteg. Helt plötsligt blev hon likblek och slö, jag fick panik och ringde 1177 med gråt i halsen. Fredrik gick runt med Freja. När jag stod där och pratade med dem så ser jag Freja rulla bak ögonen i huvudet, mer blek än tidigare och nu började hon bli blå runt läpparna, så jag sket fullständigt i vad hon jag pratade med Sa och slängde på luren. Fredrik sprang ner och hämtade bilen medans jag väckte stackars Tindra som inte förstod halv sju utav vad som hänt.. in i bilen med ilfart till akuten, hela vägen så höll jag Freja vaken för jag tänkte hela tiden att "somnar hon nu så förlorar vi henne föralltid" vi fick hjälp direkt. Freja var fortfarande okontaktbar och likblek. Men efter en 10 minuter så kom hennes vanliga färg tillbaka och hon öppnade ögonen. Känslan i min kropp då går inte att beskriva! De ville att vi skulle vara kvar under natten då de inte visste vad som orsakat detta så jag och Freja stannade kvar och Fredrik åkte hem med en trött och orolig Tindra.

Under natten tog de en massa blodprover på bebbe. Stack henne överallt för det kom ingenting.. De sa att hon hade nå extra slag på hjärtat och ville göra EKG, då bölade jag igen. Herregud, har hon ett hjärtfel?!
Men testerna visade inget, allting såg super bra ut med lilla hjärtat. Sen kommer jag inte ihåg så mycket mer utav den natten.. sov ingenting alls, låg bara och höll om Freja.

Min mamma kom på förmiddagen och höll mig sällskap. Trodde vi skulle få åka hem efter ronden igårmorse men läkaren ville att vi skulle vara kvar en natt till, minst. För att göra ett rs-virus test och ett EEG. Jag tappade det helt när de sa att vi skulle stanna en natt till.. jag hatar sjukhus så jag bölade som aldrig förr. Men jag är tacksam att de är så uppmärksamma och inte vill skicka hem oss utan ordentlig tillsyn. Under dagen kom pappa och mormor också, skönt att inte vara ensam hela tiden. På kvällen kom Tindra och Fredrik ett litet tag, han hade med sig lite grejer till mig. Bland annat cola och godis.
När de åkte så kollade vi på tv ett tag sedan somnade vi som två klubbade sälar. Kan ju uppmärksamma att jag inte hade sovit sedan tisdagmorgon så jag var hyfsat slut i kolan!

Nu har vi nyss vaknat här och väntar på att klockan ska bli 11.50 så vi får göra EEG och kanske får åka hem, förhoppningsvis.

De vet inte riktigt varför hon blev som hon blev, de testar så mycket som möjligt för att utesluta alla allvarliga sjukdomar. Hon hade lite feber igår, var förstoppad utan dess like så hon fick två omgångar utav microlax och guuuud så skönt för henne när det släppte, lilla gumman vår! Nu somnade hon om igen så jag borde väl göra detsamma.

Kan ju säga att jag aldrig varit så rädd i hela mitt liv. Om något skulle hända... åh vill inte ens tänka tanken. Hjärtat mitt <3 <3